I dag tog jag en minibus till en liten stad med namnet Wieliczka. Den ligger ungefär en och en halv mil sydöst om Krakow. Staden är mest känd for dess stora saltgruva.

Efter att först ha klivit ner för ett ganska stort antal trappsteg ner i underjorden så får man sedan besöka ett antal rum. Många av dessa rum/salar har skulpturer karvade i salt. Den relativt stora underjordiska kyrkan var det mest imponerande här nere. Som allra mest är man 135 meter under markytan.
Man är tvungen att gå i guidad grupp. Jag hamnade med en polsktalande guide. Han var lite svår att förstå eftersom han talade så fort ;). Det kan också vara för att mitt polska ordförråd ligger på ungefär sju ord. Att jag gick i en polsk grupp gjorde dock inte så mycket. På vägen hit, på minibussen, träffade jag nämligen på en polsk familj: Lucas på runt 10 år, hans mor Sophie och mormor Regine. Regine utvandrade under krigstiden. De är nu polacker bosatta i Frankrike. De är nu i Polen för att turista lite och träffa släktingar. Sophie var bra på engelska så hon kunde översätta det guiden sa. Regine kunde inte prata engelska men jag kunde faktiskt första en hel del av hennes franska! Någon gång borde jag ta tag och lära mig franska på riktigt. Jag har ju faktiskt under skoltiden gått på 5 år av franskalektioner.

Efter besöket i saltgruvan åt vi middag tillsammans. Jag blev bjuden på traditionell polsk mat. Namnet på rätten kommer jag dok inte ihåg. Det såg ut som ravioli och smakade riktigt gott.

I morgon ska jag besöka Oswiecim, kanske mer känt som Auschwitz.