Vi hittade en rätt stor glassrestaurang i Tokyo som hette Sweden. Mer än namnet så var det inte så mycket svenskt med den eller är vanlig svensk mjukglass unik?
Lilla Dalarna är namnet på en riktigt mysig restaurang mitt bland skyskraporna i centrala Tokyo. Väl värd ett besök. Köttbullarna är finfina, brödet är hembakat och dekoren är klockren.
Ännu en svensk låt som Taiwanesiskan Jolin Tsai lånar. Jag blev klart förvånad når jag hörde den här på bilradion. Den är verkligen lik det svenska originalet förutom att Jolin sjunger på kinesiska då...
Häromveckan informerade morsan mig att semmeldagen närmade sig. Jag bestämde mig för att göra ett försök att slänga ihop någon slags semla. Bröd och socker var inga problem att hitta. Mandel var värre men jag fick hjälp av en av Baobeis mostrar som hittade pulveriserad mandel i påse. Grädde däremot. Mycket svårt. Jag frågade i alla stormarknader jag kunde hitta, men ingen sålde grädde. Folk verkar aldrig använda grädde i matlagning. Bagerierna här använder grädde ibland i bakelser och tårtor men ingen hade för försäljning. Till slut hittad jag med Baobeis hjälp ett bageri i närheten av där hon jobbar. De gav mig en pappersstrut med vispad grädde för 100 TWD.
Jag blev hyggligt nöjd med min semla. Den såg nästan ut som en riktig semla och den smakade nästan som en riktig semla. Den blev lite extra söt på grund av att grädden var väldigt sötad men Baobei och jag gillade den ändå .