I dag avklarade vi ännu en grej: nämligen att äta Beijing-anka. Den smakade helt klart ok, lite åt kalkonhållet. Men det kändes som att det var såsen som gjorde hela smaken. Jag föredrar nog mormors julkalkon framför ankan.

Roligare var det som vi gjorde efter maten: Vi träffade på en kines vid namn "Sam" som bland annat visade oss var vi kunde köpa Jens. Jens har vi sett ett flertal gånger under vår Kina-resa. Jens är en slags kinesisk kick-leksak. Det är en grej som man ska försöka hålla i luften samtidigt som man kickar den till varandra fram och tillbaka. I princip är det en liten tyngd som det sitter fjädrar på. Fördelen med denna är att denna inte kräver sa mycket plats som en boll. Denna verkar väldigt vanlig och man ser folk i alla åldrar som roar sig på gator och torg med denna.
Vi började bolla lite med Jens på Wang Fu Jing Da Jie (i stil med Stockholms "Drottninggatan"). Fler och fler anslöt sig till vårt bollande. Vi var nog runt åtta pers som max tror jag... riktigt kul!

Notera: "Jens" är som man uttalar det kinesiska ordet for denna pryl. Den officiella stavningen vet jag inte :). [Uppdatering: Jo, nu vet jag! Jian4 zi5 (毽子) heter den på mandarin]

Jo, just ja, vi köpte oss varsitt kinesiskt instrument igår och i dag fick vi nästan till riktiga toner på dessa. Jag vet inte ännu inte instrumentet kallas men det ser ut som en korsning mellan två blåsfiskar, en standardflöjt och två blåsrör (ja, jag ska lägga upp en bild).
Lite speciellt med de här att att man kan få olika toner genom att blåsa olika hårt... man kan även pitcha mellan olika toner, det är man inte riktigt van vid på ett flöjtliknande instrument. Vi fick i alla fall nästan till "Blinka lilla stjärna"!
Vi har inte haft åagon officiell jam ännu men det kanske kommer.. på flygplatsen kanske. Antingen blir vi då hemskickade snabbare än snabbt eller så blir vi inlåsta någonstans. Vi får se.