I dag var det äntligen dags för Abu Simbel!
Vi väcktes av hotellpersonal strax innan tre på morgonen. Efter en liten frukost på hotellet åkte vi iväg med en liten microbuss som var ganska mycket mindre än vi hade trott. I denna microbuss var vi tolv personer (uppsamlade från fyra olika hotell). 2 svenskar, 3 tyska självdestruktiva tjejer, en familj från polen och 4 koreaner. Efter en ganska fartfylld, varm, trång, svettig, 28 mil lång bilresa ner till Abu Simbel så var vi äntligen framme.
Det var fullt av turister överallt när vi kom dit, men det gick att ta sig fram. Inträdet var 61 pund för vuxna (som ej var studerande).
Abu simbel-templet var imponerande. Tempel som är inbyggda i berg tycker jag alltid är särskilt tilltalande. Imponerad också över det jobb min morfar varit inblandad i vid flyttandet av dessa tempel för 40 år sedan.
Efter två timmar i Abu Simbel fortsatte vi vår bilfärd till Philae-templet. Ganska så trevligt tempel som ligger på en ö. Även detta var ett tempel som räddats undan Nilens vattenmassor. Templet visade sig vara större än vad jag först trott.
Efter denna ö begav vi oss för att se den så kallade "unfinished obelisk", en stor obelisk som mäter 42 meter. En spricka i graniten gjorde att man avslutade arbetet i förtid och lät den ligga halvt uthuggen i berget. Denna var faktiskt inte särskilt spännande. Efter att några timmar tidigare ha sett Abu Simbel var inte detta särskilt spännande.
Efter detta tillbaka till Aswan.
Kvart 17:45 befann vi oss sedan med all packning på Aswans tågstation och steg in i vår sovvagn på 18:15-tåget till Kairo. Vi blev sittandes på tåget i lite mer än en timme innan det avgick. Vi var tvungna att vänta på ett annat tåg som skulle iväg före oss. På tåget åt vi middag och i tågets club-vagn blev det en jam-session (med de instrument vi köpt) tillsammans med tågets personal och några barn! En härlig avslutning på dagen!
Två gånger varje år, 22 februari samt 22 oktober, skiner solens första strålar genom templets öppning, genom salen och in i templets innersta heliga rum där de lyser upp Ra-Harakhty, Ramses II och Amun. Ptah till vänster på bilden nås aldrig av solens strålar.
Innan templet flyttades undan de stigande vattenmassorna i Nilen inträffade detta en dag tidigare.
Sedan 1900-talets början låg templet under vatten 6 månader varje år tills Unesco med start 1972 räddade templet genom att flytta det från Philae-ön till den närliggande ön Agilkia. 1980 var man klar med arbetet.
På nattåget mellan Aswan och Cairo, en liten resa på ungefär 17 timmar, fick vi användning för de instrument vi köpt i Aswan: två Rababas, en Oud samt en tablatrumma.
I tågets "club"-vagn blev det en liten jamsession med tågpersonalen.
Filmklippet visar ett tidigt skede av sessionen då vi mest sitter och känner på instrumenten. Ett trumslag här, en sträng där.
I detta tåg färdades vi från Aswan till Kairo.
I vår hytt fanns tre sittplatser som kunde vinklas och bli två sängar. Här fanns även handfat med rinnande vatten, spegel och eluttag.
Ojojoj, det är verkligen skönt att sova på tåg! Här sov jag bättre än på något av alla hotell i Egypten.